Överallt i hela världen finns det människor som gör skillnad några av dem gör det i större skala än andra och Denis Mukwege är en av dem, och med livet som insats har han behandlat över 40 000 kvinnor och barn som blivit våldtagna och sexuellt lemlästade  i kriget som pågår i Kongo.

Han har fått många priser för sitt arbete senast i tisdags då han fick Sacharov-priset vilket är EU-parlamentet pris för mänskliga rättigheter och tankefrihet. Han har fått FN:s pris för mänskliga rättigheter och varit föreslagen för Nobels fredspris.

Denis Mukwege är tydlig i att själva orsaken till problematiken måste åtgärdas och han ifrågasätter om vi är villiga att arbeta för fred och demokrati i Kongo.

Tidigare under kvällen träffade jag en man som som om en vecka skulle åka till Denis Mukwege, och Panzisjukhuset i Bukavu och han ställde mig den direkta frågan om jag med min erfarenhet av att hjälpa barn som inte kan bo hemma kunde tänka mig att hjälpa till i tredje världen, och komma till Kongo.

Jag kände mig mållös och fick en känsla av att jag snabbt borde säga; -Självklart, men i stället sa jag… – Hur ska det gå till och vilken nytta skulle jag kunna göra genom att åka iväg? Jag sa att jag har en stor oro för barnen som bor här hemma i Sverige men att jag tänkt mycket på alla barn i hela världen och det känns betungande men vad skulle jag kunna göra för fysisk insats av värde. Processen av vad jag personligen kan göra har startat.

Det jag känner som hoppfullt är att alla de barn och ungdomar som finns i vår organisation har ett stort intresse av att hjälpa andra som finns i liknande situationer och även i andra länder. Vi har under en längre tid haft unga som besökt barnhem i andra länder men även som gjort andra insatser, det finns ett stort intresse för mänskliga rättigheter och det gör att ordförande gruppen nu tillsammans med ambassadörerna kommer att lyfta frågan och se vad vi kan göra, rent konkret.

Denis Mukwege bilden

Petra Klawatsch och Denis Mukwege

Någonstans känner jag att det här mötet var viktigt för mig personligen och att även om jag kan känna att alla barn i Sverige, som inte kan bo hemma, behöver allt stöd de kan få. Är det inte en konflikt för mig utan det innebär att jag kan växa och  tillsammans med alla i vår organisation för att ta ett större konkret ansvar i världen!